Tänkte passa på att slänga in ett litet inlägg medan Emma är ute och rastas på promenad av lilla Hasse.
I Oslo skiner solen! Helt otroligt. Efter att ha bott i en konstant grå dimma med vågrätt is-regn sedan oktober ungefär (läs Göteborg) så känns det en smula bra faktiskt. Nästan så det spritter lite i kroppen. Vårkänslor kanske? Såhär gött hade vi det i förmiddags. Behöver jag säga igen att jag ÄLSKAR vår gata?!
Hur som helst nu har iaf jag kirrat jobb. Det känns skönt. Så skönt att.......efter att ha skrivit på anställningsavtalet idag måste jag erkänna att jag bokstavligen var nära att kräkas...
Ingen återvändo.
Benen skakade och jag kände mig lite lätt svimfärdig när jag gick till bussen vilket förmodligen är en ganska grav underdrift.
Att presentera var dag nya 5-rättersmenyer plus en stor À la cartemeny, komponerade av en kock som jobbat på "Michelinrestauranger" samt vinpaket på 5 olika viner för upp till 3.500NOK per flaska på en fin fin fin restaurang ger mig en liten lätt svindlande prestationsångest!!!!!!!!!!!
På bussen hem var det serious peptalk till mig själv och nu har den värsta ångestattacken lämnat min kropp.. Jag tryck i mig ett par köttbullar och skjuter upp ångesten till senare. Jag har ju faktiskt 10 HELA dagar på mig att förbereda mig mentalt.
Om ett par månader (om jag inte lyckas drämma allt för många tre-och-ett-halvt-tusen-kronors-flaskor i backen eller bli halshuggen av kocken) så kommer jag antagligen bara skratta åt det här inlägget. Men just nu känns det bara förbannat skrämmande, läskigt, prestationsångestframkallande men också jävligt skitkul!
Vad roligt Fia att du fick det där jobbet (antar att det var det du pratade om sist vi sågs?!) Förstår om du är nervös, men så duktig som du är kommer du klara det galant! Ge det några dagar så är du snart inne i det ;) Hälsa Emma! Kramar
SvaraRaderaHallå gumman!
SvaraRaderaKul att du hittat in här :)
Yes det stämmer att det är det jobbet.. Jag jag ska försöka hålla hårt i brickan och inte drämma tallrikarna i huvudet på gästerna. Och skulle man göra det får man väl slå på sin otroliga charm som kompensation...
Hööhööhö... :P
Kram